gud så jag saknar bebis arne, men i förrgår hörde ägaren av sig om jag ville hjälpa till med han då & då så på tisdag ska vi rida, iih vad jag längtar att få känna på hur den tok skrutten är igen att rida! De stunder jag minns bäst när vi red ihop förut var när han blev rädd och stegrade med mig eller vad han gjorde, allt gick så snabbt men han lättade från marken, när han vägrade gå förbi en myrstack och när det kom en skoter en vinter, såklart är arne livrädd för alla tänkbara saker, så jag fick hoppa av, men hur skulle jag då sen komma upp ute i skogen? En potatishög blev min räddning! Det jobbiga är att man inte alltid kanske har skjuts dit, men att orka cykla dit vore super än så länge, lite kul med Kylsbo, annat ställe med andra ridvägar med mysipysi så får vi se när det går :)